November 8, 2010

Patagonien, nyanser i gratt

Mandagen den 7:e november
 
Sitter pa polisstationen i Pourto Eden och forsoker sammanfatta tva veckors segling medan ett gang poliser ser pa, sa det blir en kort uppdatering.
 
Vi startade seglingen fran Puerto Montt fantastiskt med svag vind och stralande solsken under nattseglingen. Forsta hamnen var val skyddad och vacker och det basta var att ett gang delfiner motte oss och guidade in oss anda till ankringsplatsen. Dar lag vi tryggt och sakert med snokladda berg som utsikt och dagen efter gjorde vi en utflykt till pingvinkollonin. Vi sag manga pingviner i vattnet pa vag till den lilla on utanfor ankringsplatsen, men det var inga hemma nar vi kom fram. En liten besvikelse, men allt annat var sa fantastiskt att det inte gjorde nagot. Nasta dag lamnade vi vart lilla himmelrike och har inte sett solen sen dess forran vi anlande har till Puerto Eden som ligge ungefar halvvags mot vart mal Ushuiai.
 
Att det i stort sett regnat konstant ar nagot man vanjer sig vid, manngden har varierat och bergen med laga molñn ar oerhort vackra i otaliga nyanser av gratt. Naturen ar helt enkelt spektakulart och jag forstar att gronskan prunkar med over 3000 mm regn arligen. Men det mest fashinerande ar odsligheten. Vi har hittills under de tva veckorna sett en annan seglebat i kikare pa hall och i snitt en fiske/fraktbat varannan dag. Vi har alltid varit helt ensamma i vara ankringsplatser som ofta ar skyddade vikar langst inne i en fjord med berg runt 2-3000 meter hoga runt omkring och porlande backar som rinner ut i ankringsplatsen. Vi har ocks haft tur med vindarna hittills. Svaga nordliga vindar vilket ar bra for var fardriktning. Vi kunde onskat lite starkare da vi gatt mycket for motor, men hellre far svaga an de stormvindar som latt kan uppkomma har. Och det kanns skont att vi ocksa passerat den havspassage, Golf den Peña, som ar den storsta biten av oskyddat omrade pa vagen ner.
 
Nu kanns polistrycket lite val hogt sa jag avslutar fran Puerto Eden, en underbar liten by ute i den Patagoniska skargarden som nyss fatt internet och telefonuppkoppling. Har finns fler supermercados (ett hus med lite varor i) och egentligen hoppas vi bara fa tag i brod som komplement. Har finns inga motorfortskaffningsmedel sa trottoarerna bestar av tratrallar pa styltor efterson de gar langs stranden med over tva meters tidvatten. Men alla ler vanligt och ar hjalpsamma. Nasta gang jag far tillgang till internet at nar vi ar framme, om tva till tre veckor om allt gar bra. Hoppas kunna ladda upp bilder da ocksa.