Nytt svärord och rivning av inredningen

Milo sågar sönder inrednignen för att komma åt manöverpanelen för motorn.

Varvsgänget under en paus tillsammans med marinans två vakthundar (som är det snällaste man kan tänka sig).

Måndagen den 11:e oktober

Det tar ett tag att vänja sig att vara på södra halvklotet. Månens skära är tvärtom, när den växer är den inte som ett komma längre. Solen står rakt i norr mitt på dagen och Karlavagnen lyser med sin frånvaro. Det är en hel del nya konstellationer att bekanta sig med på den stjärnklara natthimmeln (har varit fantastiskt väder några dagar), alltifrån Svanen till Södra korset.

Helgen (för måndagen är en helgdag i Chile) har gått i lathetens tecken. Jag har läst ut Anna Holts ”Presidentens val” samtidigt som vi gjort en del jobb på båten. Tyvärr har mängden av saker vi kan pricka av från lista inte varit så många, mest för att det var så svårt att få till lösningarna. För det är mycket som har blivit komplicerat i onödan på denna båt. Båten är en one-off (bara byggd i ett exemplar) av båtbyggare i Estland som är jätteduktiga på snickerier men har dålig uppfattning om hur man gör installationer av olika prylar, både mekaniska, elektriska och för vatten och avlopp. Milo använder sig av ett svärord på båten som är nytt för mig. Det är Kalev (så uttalas det i alla fall). Det är förmannen i Estland som ansvarade för båtbyggnationen (efter att skrovet levererats från Lettland). Vad han inte lyckas göra fel eller komplicera är inte värt att göra fel. För att bara ge ett par exempel.

Jag satt och beundrade de fina träarbetena i körsbär i ruffen och kunde inte ens upptäcka några skruvskallar så jag frågade Milo hur de lyckats med detta. ”De har limmat och spikat allt” morrade hon fram. Det innebär att det inte går att montera ner inredningen för att komma åt installationer utan att ha sönder de fina snickerierna. Ett annat exempel är den senaste utmaningen vi håller på med, magnetventilen som stänger av motorn (dieselflödet). Den gör det automatiskt när tändningsnyckeln vrids av, eller gjorde till och med Costa Rica. Då hände inget och Milo fick varje gång gå ner och göra det manuellt på motorn. Jag hade med mig en ny magnetventil och efter lite monteringsutmaningar (delar ville inte lossna) så fick vi dit den, men inte fungerade det bättre. Det kom ingen ström till ventilen och då är tändningsnyckeln misstänkt. Det är bara det att Kalev (eller någon av underhuggarna) har sikaflex:at fast manöverpanelen i sittbrunnen så den är omöjlig att få loss. Då kan man ju nå den från insidan. Nja, där har man byggt inredning så den inte går att komma åt. Enda sättet var att riva sönder delar av inredningen i ett av skåpen och sen sticka upp huvudet i hålet. Sen att det visar sig att felet måste vara någon annan stans gör det inte mindre frustrerande – så fortsättning följer.

Det dyker ständigt upp nya problem, ursäkta utmaningar heter det visst, som kräver mer detaljkunskap i olika specialämnen än vad jag och Milo har. Vi är bägge generalister, vet lite om mycket (eller kanske inget om allt), så med hjälp av expertvänner på skype, trial-and error försök, logiska förnuftsresonemang och lite gammaldags svärande och stånkande kan vi komma fram till något vettigt. Och som vädret ser ut så har vi lite tid. Den starka motvinden ser ut att hålla i sig till på fredag/lördag då det är en lucka. Visst skulle vi kunna stångas mot vädrets makter, men än känns det helt OK att vänta in behagligare segling. Både Milo och jag har fått nog av kulingar i nosen och vill gärna undvika dem om det går (ute till havs får man dem ändå vare sig man vill eller inte – därför känns det onödigt att börja med att medvetet ge sig ut i en). Och just nu har vi högtrycksväder med strålande sol och upp till 20 grader, så våren är definitivt på väg. Så det är bara att njuta och när allt är ordnat så är staden mysig att promenera i och kanske en hyrbil står på programmet om vi fått allt gjort i tid.