7 oktober 2010

GPS mysterium och shopping a la alpacka




MaxSeas kartbild med specialen där flodpositionen skiljer sig och båtens position är 1,1 M syd om marinan där vi ligger
En sea food platter som gör skäl för namnet
Torsdag 8:e oktober

Idag tog vi det lite lugnt även om vi fick en hel del gjort. Sen var det shopping a la alpacka.

Vaknade i morse och kände mig fortfarande mätt, vilket inte är förvånande efter vår matorgie kvällen innan. Så det blev en lätt frukost med mycket snack om allt från personligt ansvar i miljöfrågor till hur det kommer sig att det alltid blåser motvind för Milo. Vi gick igenom vad som är kvar av våra måsten på arbetslistan och det såg ganska bra ut. Vad som stod på agendan var:
• Jollen skulle tas upp, torkas och packas efter användningen vid arbetet med vindrodret
• Värmarens avstängningskran skulle ommonteras eftersom den läckte lite diesel
• Den nya GPS-mottagaren som jag haft med mig ner skulle installeras och samköras med datorn MaxSea-program,
• 12-voltsuppkopppling till den handburna GPS:n jag haft med skulle installeras
• En kompletterande mastkrage skulle på då den gamla läckte lite (eller vad det var som läckte från masten)

En lista som såg bra ut då det inte var några komplicerade moment, och allt gick för ovanligheten skull ganska smärtfritt. Vad som kan vara intressant för de navigationsintresserade är problemet jag hade med GPS uppkopplingen (de mer normalt funtade läsarna rekommenderas att hoppa över nästa stycka).

Jag hade med mig en ny GPS-puck då den gamla hade lagt av och det var dags att kontrollera att signalerna accepterades av MaxSea-programmet. Allt gick över förväntan (nåja vi blev vettskrämda då under proceduren datorn stängde av sig själv och hotade med systemfel och spränga sig i luften eller vad det stod innan texten försvann). Pucken installerade drivrutin själv (eller om det var MaxSea som kände igen den) och vi fick en position. Men positionen var 1,1 M syd om marinan i sjökortet. Jag kontrollerade de ingående signalerna och de såg OK ut med NMEA slingor. Jag kontrollerade att MaxSea sjökortet hade WGS 184 som kartdatum, jag kontrollerade den handhållna navigatorns position och den var samma som puckens, jag kontrollerade guidebokens position på en fyr vid inloppet till floden – och upptäckte att den positionen låg cirka en sjömil syd om där fyren var inritad på sjökortet. Då började jag zooma ut kartbilden och såg då att jag var inne på en special. När jag zoomade ut så syntes kortet med mindre skala, men flodens position vid skarven låg förskjuten cirka en sjömil i nord/sydlig riktning. I klubbhuset kom jag ihåg att de hade ett sjökort inramat på väggen över Vadivia, det kunde vara specialen. Jag gick upp och tittade och det var området och jag jämförde positionen på marinan på sjökortet med de bägge GPS:erna, de var samma. Jag tittade på sjökortsinformation och kartdatumet var ”Sydamerikanskt någonting”. Mysteriet löst vilket inte var till fördel för MaxSea programmet.

Vi kände oss både nöjda och klara med dagens arbetsuppgifter och egentligen det enda orosmolnet för vår avfärd är väderprognoserna från de flesta källorna envisas att visa relativt kraftiga syd till sydvästvindar för hela den kommande veckan, rakt i plytet med andra ord. Om prognoserna håller så ser det ut som om vinden kommer att vara lättast måndag till onsdag nästa vecka. Troligtvis tar vi tjuren vid hornen och har lite tjurridning på en guppande båt i södra Stilla Havet efter helgen. I alla fall belönade vi oss med ett besök till staden. Jag behövde ett par nya byxor då tidvattnet haft sönder mina gamla (kan verka lite långsökt men vid lågvatten är det långt upp första pinnen på stegen och man får verkligen sträcka på benet för att nå – jag ni fattar resten) och kanske köpa lite tröjor i lamaull (alpacka).

Vi hann aldrig till en affär för byxor utan fastnade i marknaden för chilenskt ”hemslöjd”. Milo hade köpt en tröja hos en trevlig dam förut så vi gick till hennes stånd och sex tröjor, tre halsdukar, två sockor och ett par mössor senare kom vi ut med famnen full av påsar från en brett leende chilenska som gav oss varsin nyckelring som tack för att vi länsade hennes affär. Men med lammullströjor för runt 150 kronor och halsdukar runt 30 kronor är det svårt att låta bli (och allt var inte till mig).

Vi avrundade kvällen med att äta på en restaurang längs floden och vad kan vara bättre då än att beställa in en sea-food platter. Vad jag inte räknade med var att den bestod av fem krabbklor, ett tjugotal olika typer av musslor, en handfull större ostronliknande skaldjur, ett gäng räkor och flera olika såser. Detta nersköljt med en lokal god mörk öl. Allt för under 100-lappen. Det var med lätta steg och tunga magar vi gick tillbaks till båten under en stjärnklar himmel. Och det är verkligen klart när molnen lyser med sin frånvaro. Luften är verkligen ren och jag är inte förvånad att man valt Chiles bergstrakter för Hubbel observatoriet när man vill speja ut i kosmos efter gröna små män. Själv sitter jag och skriver detta medan Milos värmare puttrar på perfekt för första gången sen jag kom. Inget läckage, fin låga, inga problem och en härlig värme.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar